THIS IS THE LIFE OF NEW YORK HONEY

10:40 alltså. arbetslagen! jag har jobbat åtta dagar i rad. max, enligt lag är först sju dagar i rad. efter det bör man vila. är det kris så får man absolut högst jobba elva dagar i rad. idag var min enda lediga dag på två veckor och så ringer de och frågar om jag kan jobba. när jag säger nej tjatar de och föreslår att jag ska komma halva passet, det innebär att jag skulle jobba femton dagar i rad varav tre pass är nattpass. jag lockas av att jag tjänar mycket pengar på att jobba så mycket men min rygg håller på att dö. jag har inga ryggmuskler kvar alltså. men jag har sagt nej till att jobba hela dagen idag iaf nu så jag får se vad de säger om halva dagen. annars är jag nöjd med förmiddagen. jagh ar bokat min sista körlektion, pluggat teori, bokat ny tandläkartid och ringt till vårdcentralen. nu ska jag lämna in kort för förstoring, byta min jacka och hämta ut ett par skor åt mamma. solen skiner och jag är glad. har lämnat fuldagarna bakom mig. igår grät jag i timmar över orkesterresan. för att livet känns orättvist, för att jag måste vara hemma och jobba när de andra åker iväg och spelar. usch, jag vill inte tänka på det för då kommer klumpen i magen tillbaka. amanda kom hit innan jag åkte och jobbade och tröstade mig. och hon sa en jävligt bra sak. det tuffa ödet är för de starka.